I Lahore dömer en mobb Samuel Arif för hädelse innan någon domstol ens får chansen

Pakistans strafflag innehåller två paragrafer som tillsammans kan förvandla ett grannklagomål till ett mål där dödsstraff står på spel. Samuel Arif, en 26-årig kristen man från Lahore, har nu stiftat bekantskap med båda. Han sitter häktad misstänkt för hädelse, en brottskategori där straffet enligt gammal lokal sedvänja brukar komma långt före några bevis.

Två paragrafer, en polisanmälan

Ärendet är registrerat som First Information Report (FIR) nr 806/26. Det vilar på:

• paragraf 295-C i Pakistans strafflag, som föreskriver obligatoriskt dödsstraff för nedsättande uttalanden om profeten Muhammed;
• paragraf 298-A, som gäller uttalanden mot heliga personer och profetens följeslagare.

Anmälaren är Muhammad Umair Alam Khan, som bor i området. Hans version är följande. Arif ska ha stoppat Khans två minderåriga döttrar inne i området och använt nedsättande religiöst språk mot dem. Han ska ha sagt till dem att profeten besökt honom i en dröm och befallt honom att gifta sig med flickorna. Därefter ska han ha försökt smeta in ett oidentifierat ämne i deras ansikten.

Rättvisa med expressleverans

Grannskapets egen variant av rättssäkerhet gick snabbare än någon domstol hade kunnat. När anklagelsen väl spritts trängde invånare in Arif i ett gym på områdets mark och misshandlade honom svårt. Polisen lät folkmassan hålla den inledande förhandlingen och tog sedan den misstänkte i förvar.

Gamla gator, gamla vänner

Platsen var välbekant för Arif. Han hade tillbringat mer än tio år av sitt liv i kvarter A i Punjab University Staff Colony. Familjen hade haft en bostad där tack vare hans framlidne far, Arif Masih, som arbetade som renhållningsarbetare vid universitetet. Efter Masihs död flyttade familjen till Saint Mary's Colony i Gulberg. Arif fortsatte att återvända till sitt gamla område för att träffa vänner.

Fejden som försvar

Arifs familj tillbakavisar samtliga anklagelser. Han är oskyldig, säger de, och anmälan har sitt ursprung i personlig fiendskap. Den förklaringen förvånar ingen som följer den här typen av fall. Människorättsförespråkare har länge konstaterat att en hädelseanklagelse i Pakistan är ett ovanligt effektivt sätt att vinna ett privat gräl, eftersom den omedelbart försätter den anklagade och hans anhöriga i fysisk fara.

Arif har åtminstone advokater. Den icke-statliga organisationen HARDS Pakistan (Human Assistance & Development Services) ger familjen juridiskt stöd. Advokaterna Kashif Alexander Rajput och Nadia Hameed har utsetts att föra hans försvar i domstol.

Human Rights Focus Pakistan (HRFP) och andra påverkansorganisationer har bett provinsmyndigheterna om något som borde vara en självklarhet: en rättvis, transparent och opartisk utredning. Deras lista med krav läser som första kapitlet i en juridisk lärobok:

• rättssäkerhet;
• rättsligt skydd för den anklagade, för vittnen och för familjemedlemmar;
• ansvarsutkrävande för alla som tar lagen i egna händer.

Lokala människorättsaktivister och den kristna minoriteten säger att de återigen är oroade. De ser fallet som ytterligare ett bevis på att hädelselagstiftningen gång på gång fungerar som ett verktyg för att göra upp privata räkningar. Arif sitter fortfarande häktad. Hans kristna trosfränder ber för hans familj och för rättvisa. De väntar också på en grundlig och opartisk utredning som klarlägger sanningen – ett slut som fortfarande är något av en raritet i fall av det här slaget.