Från Iraks nya religiösa lag, som sätter äktenskapsåldern vid puberteten, till flickor från minoriteter som gifts bort i Pakistan fortsätter barnäktenskap att få religiöst stöd. Försvararna har skrifterna att luta sig mot. Koranen 65:4 fastställer väntetiden efter skilsmässa för kvinnor ”som inte har haft menstruation”, vilket klassiska kommentatorer tolkar som att det även omfattar flickor före puberteten. Och enligt Sahih al-Bukhari (5133, 5158) och Sahih Muslim (1422) var Aisha sex år när Profeten gifte sig med henne, med hennes far som förmyndare, och nio år när äktenskapet fullbordades. För försvararna är prejudikatet heligt. För flickorna är det en dom.
Två hinduiska systrar, 13 och 14 år gamla, som enligt uppgift förts bort, omvänts till islam och gifts bort i den pakistanska provinsen Sindh, bad en domstol att få åka hem. Domstolen skickade dem till ett skyddat boende. I Sindh är det ett brott att gifta bort ett barn. Att omvända ett barn har däremot ingen åldersgräns, något som religiösa ledare ständigt påminner lagstiftarna om.
Fem år efter talibanernas återkomst sade en talare från civilsamhället inför FN:s säkerhetsråd att det i dag är ett brott att vara kvinna i Afghanistan. I Genève vädjar frivilligorganisationer till FN:s råd för mänskliga rättigheter att åtminstone fortsätta tala om saken: förnya rapportörens mandat, behåll dialogerna, sätt igång utredningsmekanismen. Rapportören själv har varit portförbjuden i landet sedan 2024.
Sedan 2025 kan irakiska par byta ut den civila familjerätten mot en shiitisk religiös lag. Den sätter äktenskapsåldern vid puberteten, godtar vigslar utan vittnen och utan registrering, ger fäderna vårdnaden om barnen när de fyller sju och låter en kvinna skilja sig endast om hon blir övergiven, inte får underhåll eller upprepade gånger misshandlas. Irakiska kvinnor kämpade för att göra reformen mindre fruktansvärd. Ett halvår senare gjorde parlamentet den värre.
Våra partner
