Turkiet skyddar familjen – en razzia mot en gaybar i taget

Operation ”Min familj är trygg”

Det började tidigt på söndagen den 13 september. I Istanbul, Ankara och andra städer grep polisen över 60 personer i deras hem och slog till mot gaybarer och hbtqi-organisationers kontor. Justitieminister Akin Gurlek döpte insatsen till ”Min familj är trygg”: 162 misstänkta, nio föreningar och 13 företag i 15 provinser, anklagade för prostitution och för att ha producerat och spridit ”oanständigt innehåll”, bland annat till minderåriga. Enligt honom hittades narkotika och tecken på utländsk finansiering vid husrannsakningarna. På tisdagen hade domstolar häktat minst 31 personer i väntan på rättegång, däribland fem transkvinnor i Ankara, sedan ytterligare 18 häktats i Izmir dagen innan. Kaos GL, landets mest kända hbtqi-organisation, står ensam för 21 av gripandena, enligt Ankaras chefsåklagare.

Oanständig genom att finnas till

Listan över hoten mot den turkiska familjen är talande. En kvinnorättsaktivist. Journalisten Tugba Tekerek, gripen för en enda artikel om hbtqi-personer i Georgien. Två grundare av en förening som stöttar personer med hiv. Medlemmar i Kaos GL, som enligt sin advokat förhördes av polisen om bilder på kyssande par som illustrerade organisationens artiklar. Och Arif Sacli, en dansare från Izmir som friades från anklagelser om oanständighet tidigare i år, nu gripen igen och åtalad för oanständighet och prostitution. Sångaren Mabel Matiz har sitt andra oanständighetsmål för året, den här gången för en video där en brudgum dansar med en annan man på ett bröllop.

”Själva existensen av hbtq-personer och deras synlighet är något oanständigt.”— Yildiz Tar, redaktör för Kaos GL:s nyhetsportal, om regeringens budskap

Enligt Tar är hälften av de gripna journalister och aktivister; den andra hälften är vanliga människor som plockats upp på barer, kaféer eller i sina egna hem.

Även demonstranter

På tisdagen grep polisen mellan 126 och 150 demonstranter i Istanbul och Ankara, beroende på källa, när de skanderade att livet går vidare trots hatet. Samtidigt blockerade X, på regeringens begäran, kontona för Amnesty International Turkiet, dagstidningen Evrensel, Akademiker för fred och en mediarättsförening, liksom kontona för Kaos GL, en människorättsadvokat och en kvinnorättsgrupp. Familjen behövde alltså också skyddas mot Amnesty International.

Ett familjens decennium

Homosexualitet har varit lagligt här sedan Osmanska riket avkriminaliserade det 1858. Republiken arbetar på att komma ikapp: Prideparader är förbjudna, president Recep Tayyip Erdogan har liknat hbtqi-personer vid en farsot som sprider sig, och justitiedepartementet har sedan 2025 förberett ett lagförslag som skulle ge ett till tre års fängelse för den som främjar beteenden som strider mot det biologiska könet och den allmänna moralen. År 2020 förklarade chefen för den statliga religiösa myndigheten Diyanet i en fredagspredikan att homosexualitet för med sig sjukdomar, och Erdogan försvarade honom. I år inleds Erdogans ”Familjens och befolkningens decennium”, där kvinnor uppmuntras att skaffa minst tre barn.

År 2021 lämnade Turkiet dessutom Europarådets konvention mot våld mot kvinnor, med anklagelsen att den normaliserade homosexualitet. Yildiz Tar påpekar att de verkliga hoten mot familjen är fattigdom och kvinnomord. Kritiker pekar också på ett politiskt motiv: hbtqi-rörelsen är en synlig del av oppositionen mot Erdogan.

”Det är själva deras identitet som verkligen kriminaliseras här.”— Emma Sinclair-Webb, Turkietforskare på Human Rights Watch

Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, Michael O'Flaherty, påminde Ankara om att hänvisningar till familjevärderingar eller barnskydd inte i sig kan rättfärdiga inskränkningar av rättigheter, och krävde att de som gripits för sitt arbete för mänskliga rättigheter släpps.

I Erdogans Turkiet är familjen trygg. Dess söner och döttrar som dansar, skriver, kysser eller protesterar är det betydligt mindre.