Iran beslagtar ringarna, leksakerna och klagomålen
Sextionio bahaier bakom galler, husrannsakningar från Shiraz till Yazd, en kvinna dömd till mer än fem års fängelse för att ha kränkt islams heliga lag och säkerhetsagenter som går därifrån med vigselringar och barnleksaker. I Islamiska republiken har förföljelsen av en religiös minoritet blivit både en from plikt och en inkomstkälla. En blygsam sådan, enligt ekonomer. Det är principen som räknas.
Farliga läsare
Den 13 september slog underrättelseagenter till mot två bahaiska hem i Yazd. I det ena hade tio unga bahaier samlats för att läsa böcker tillsammans. Agenterna beslagtog deras telefoner samt värdens bärbara dator och surfplatta, utan att uppge någon rättslig grund. I Islamiska republiken är en läsecirkel tydligen en cell. Nästa morgon i Shiraz gjorde säkerhetsstyrkor razzior i hemmen hos Sarina Zaeri, 20, Barbad Sepehri, 21, och Arshia Jaberi, 19, och förde alla tre till en okänd plats, enligt Iran International och människorättsorganisationen HRANA. Agenterna stannade i Sepehris hem mellan klockan 6 och 10. Zaeri har en luftvägssjukdom, och hennes familj oroar sig för hennes hälsa.
Klagomålen beslagtas
Den 20 september genomsökte agenter hemmen hos fem medlemmar av familjen Zare i Shiraz, liksom hemmet hos Pejman Zares hustru, Nazanin Nikouseresht. De tog elektronisk utrustning, bahaiska böcker och bilder, pass, guld och utländsk valuta – med diskriminerande kommentarer på köpet. De beslagtog också handlingarna i de klagomål som Pejman Zare hade lämnat in angående sitt tidigare frihetsberövande. Efter att ha beslagtagit klagomålen kallade staten sedan in klagandena: fem familjemedlemmar beordrades att inställa sig vid underrättelsetjänstens förvar i Shiraz den 23 september. Inget skäl angavs, ingen åtalspunkt redovisades.
Brottet: fel religion
Den 23 september blev det känt att Romina Goli, en bahai från Sari, hade dömts till fem år, sju månader och sexton dagars fängelse samt tio års förlust av medborgerliga rättigheter. Fem av dessa år är straff för utbildnings- eller spridningsverksamhet som anses ”strida mot eller störa islams heliga lag”. Resten gäller propaganda mot regimen. Precisionen ned till dagen är det enda som är stringent i hela ärendet.
Bahaitron föddes i 1800-talets Persien. Men till skillnad från kristna, judar och zoroastrier skyddas dess anhängare inte av artikel 13 i Irans konstitution. Islamiska republiken tolererar de uråldriga minoriteterna och jagar den yngsta religion som Persien någonsin frambringat.
Spioner, förstås
Enligt Amnesty International har förföljelsen intensifierats sedan tolvdagarskriget med Israel i juni 2025, genom en statlig kampanj som felaktigt framställer bahaier som israeliska spioner och kollaboratörer. Anklagelsen vilar på geografin: trons världscentrum och heliga platser ligger i Haifa och Akko. Varför just där? Eftersom Persien förvisade dess grundare 1853, och osmanerna skickade honom vidare till Akko 1868, åttio år innan Israel fanns. Teheran levererade med andra ord själv den påstådda spionen till den påstådda fienden – med åtta decenniers försprång.
Fängelse utan läkare eller åtal
Den 25 september räknade Baha'i International Community till 69 bahaier som satt frihetsberövade eller fängslade för sin tro, 35 kvinnor och 34 män, samt minst 21 som avtjänade straff med elektronisk övervakning eller var tillfälligt permitterade. Vissa hålls av Revolutionsgardet eller på okända platser, och det rapporteras om övergrepp. Roya Sabet, som sitter i Adelabadfängelset i Shiraz med allvarliga nack- och ryggskador efter ett fall, fick i augusti se sin syremättnad i blodet sjunka till 70 procent. Hennes begäran om behandling utanför fängelset har inte beviljats, och hennes ansökan om att få avtjäna resten av sitt tioåriga straff med elektronisk övervakning är fortfarande obesvarad. I Isfahan har Sarir Moghen tillbringat nästan en månad i isoleringscell, utan rätt att ringa samtal och utan att någon åtalspunkt har redovisats.
Rättvisa prissatt i livstider
Att komma ut kostar dyrt. Elham Khollas Ardestani, 53, släpptes den 19 september mot en borgen på två miljarder toman, utan att några åtalspunkter offentliggjorts. Enligt Padideh Sabeti, talesperson för Baha'i International Community, sätter domare ibland borgensbelopp motsvarande hundra års lön för en genomsnittlig medborgare, samtidigt som diskrimineringen redan hindrar bahaier från att försörja sig. Razziorna gör notan ännu större: människorättsobservatörer rapporterar att agenter forslar bort guld, elektronik, arbetsverktyg, vigselringar och barnleksaker. För den Parisbaserade journalisten Sajjad Khodakarami är det ren barbari att beslagta ett pars ringar eller ett barns leksaker.
Nu öppet för alla
Metoden sprider sig. Teheran har beordrat beslag av tillgångar som tillhör över 400 personer utomlands som stämplas som fiendens anhängare, däribland skådespelare, idrottare och journalister. På hemmaplan har Sadegh Saedinia, chef för en kafékedja, dömts till tolv års fängelse och förverkande av allt han äger för inlägg om protester i Qom. För Khodakarami vänds ett verktyg som först testades på bahaierna nu mot samhället i stort: ”ekonomiseringen av förtrycket”.
Är det åtminstone lönsamt? Knappt. Den Londonbaserade analytikern Arezoo Karimi kallar intäkterna obetydliga i förhållande till Irans budgetunderskott och påpekar att beslagtagen egendom ofta auktioneras ut under marknadsvärdet till personer med politiska kontakter. De förföljda förlorar sina vigselringar. De välförbundna gör ett fynd.
Bahaierna var Irans testbänk. Resultaten är klara, och produkten finns nu tillgänglig i hela landet.
