Tio år: för lögnen eller för grisen?

Receptet var enkelt. Jaga vildsvin i ett träskområde nära Kufa, flå dem, mala köttet och sälj det till kunder i Najaf som nötkött och fårkött. Så såg, enligt irakiska myndigheter som citeras av lokala medier, affärsmodellen ut för en slaktare som greps i början av september med två slaktade och flådda vildsvin. Iraks högsta domstolsråd uppger att 75 kilo fläskkött beslagtogs. Den 14 september dömde brottmålsdomstolen i Najaf honom till tio års fängelse.

Tio år. Enligt den irakiska nyhetssajten 964 är det längre än de straff som förra månaden utdömdes till tidigare tjänstemän som fällts för olaglig berikning. Att döma av de senaste domarna kostar det mindre att berika sig på allmänhetens bekostnad än att sälja fel djur.

Vad var det då som gav honom ett decennium bakom galler? Rättsväsendet talar bara om kött som är otjänligt som människoföda, och AFP rapporterar att domen vilar på en lag från 1998, en kvarleva från Saddamtiden som omfattar hund-, åsne- och annat otjänligt kött. Ändå tyckte den enda kund som AFP citerar att köttet var utmärkt och billigare än på marknaden, och han kom tillbaka för att köpa mer. En gom är visserligen inget laboratorieprov. Men mellan ”otjänligt” och ”utmärkt” finns det gott om plats för en hel gris. Ingen lag förbjuder uttryckligen försäljning av fläskkött i Irak, ett land med muslimsk majoritet och en kristen minoritet. Ingen har förklarat hur domstolen kom fram till tio år. Tre misstänkta återstår: lögnen mot kunderna, köttets skick eller själva djuret.

Om det var lögnen är tio år ett hårt straff. Om det var grisen är det något annat: ett religiöst tabu som upprätthålls genom straffrätten och kläs ut till livsmedelssäkerhet. Misstanken är knappast långsökt. Iraks konstitution fastslår att islam är statsreligion och en grundläggande källa för lagstiftningen, en ordning där det otjänliga och det förbjudna alltför lätt flyter ihop. Några dagar efter domen gick den inflytelserike shiitiske prästen och politikern Muqtada al-Sadr till och med ut med rekommendationer för Najaf. Ett livsmedelsbedrägeri som slutar med att en religiös ledare lägger sig i handlar sällan bara om mat.

Inget av detta gör slaktaren till en hjälte. Han lurade kunder som, utan att veta om det, bröt mot en regel de håller helig. En av dem berättade för AFP att han kom tillbaka eftersom köttet var utmärkt och billigt. Det förtjänar en rättegång och ett straff. Helst ett som går att förklara.

Tio år för lögnen eller för grisen? Tills domarna i Najaf förklarar sig står en misstanke kvar på menyn: att lögnen var tillbehöret och grisen huvudrätten.

Källor: AFP (via Malay Mail och The Straits Times, 14 september 2026), 964, Shafaq News.